Har du tänkt på att de som arbetar som personal inom Carema också är ”offer”?
Skulle du dela maten som ska räcka till sju pensionärer så att det räcker till tio gamlingar? Skulle du dela en servett i fyra delar så den ska räcka till fyra gamla? Skulle du vika säng-underlägg till blöjor för att de gamlas blöjor är slut? Vill du torka rumpor med plasthandskar som går sönder och med plast som skaver i den gamles underliv?
Vet du, det vill nog inte de som arbetar inom Caremas äldreomsorg heller, men de får nog stå till svars för vad de gjort både från anhöriga, allmänheten och framförallt sig själva.
Jag skrev häromdagen om vad som orsakar utbrändhet: oförenliga budskap.
Personalen ska behandla gamla människor på ett sätt som går emot de flestas värderingar, etik och moral samtidigt som de får läsa i tidningar om cheferna tjänar många miljoner. Oförenliga budskap: Spara – ha hög kvalitet ( för enligt Caremas hemsida låter kvaliteten på vården riktigt bra)
De här arbetsförhållandena och vanvården av gamla har pågått under lång tid innan det blev omskrivet i media. Personalen på äldreboendet har haft dubbla förbud: Du får inte klaga (olojal mot företaget) och du kan inte byta jobb (hög arbetslöshet).
Oförenliga budskap: När personalen började arbeta inom äldrevården förväntade de sig ett jobb som innebar vård och omsorg, sedan blev det tydligt att cheferna hade andra förväntningar på personalen. De har fått direktiv från ledningen som krockat med deras egen människosyn.
Det är tydligen lätt att få många människor att gå emot sina egna värderingar.
När soldater dödar civila kan en del av förklaringen hittas i att de har uniform, de blir anonymiserade och ”en i massan”. De behöver inte ta ansvar utan de lydde bara order. Blir människor som ”en i massan” när de sätter på sig sina arbetskläder på Carema? Blir lärare som märker att friskolans utlärningssätt inte fungerar på rätt sätt ”en i massan”? Socialsekreterare som placerar barn i de familjer som vill ha lägst arvode, är de ”en i massan”? Familjehemsföräldrar som fortsätter uppdraget fast de känner att tillvaron är ohållbar, är de en ”i massan”?
Jag undrar vad det är som gör att människor inte protesterar tidigare?
Vad är det som gör att vi inte säger i från, vägrar att göra något som går emot mina värderingar, min människorsyn, min etik och moral?
Vad är det som gör att vi blir en ”i massan” och bara lyder vad de säger.
Dela med dig av det här blogginlägget!
Jag har själv varit en i massan, jag har haft placeringar med väldigt dåliga förutsättningar men jag har inte sagt i från. Jag borde ha vägrat. Strejkat.
Nu kämpar jag för att familjehem ska få förutsättningar som gör att de kan vara stolta över det jobb de gör, känna att de räcker till både för barnen som placeras och sin egen familj, slippa känna en ekonomisk press osv.
Jag borde ha sagt i från tidigare. Jag undrar vad det är som gör att inte fler familjehem vägrar och strejkar. Jag vet att det handlar om att vilja hjälpa barn som har det svårt…
Vad gäller Carema så tror jag absolut att omsorgspersonalen där inte gör sådant somdu beskriver av vett och vilja..de har inget annat val därför att bolaget har som främsta syfte att göra vinst. Då blir personalen lika mycket lidande som de äldre, och Carema startar ingen verksamhet från grunden de köper ett befintligt boende av kommuner som tillåter sk utmaningsrätt eller utförsäljning eller LOV. Vad gäller kommunala social sekreterare handlar det om att få kommunens pengar att räcka till, sedan kan jag inte uttala mig mer där pga av att jag inte vet nåt om socialnämndens arbete i den frågan.
Jag vet personal som arbetar inom den kommunala omsorgen som fick minsta löneförökningen för detta år. Varför hon fick lägsta löneökningen i sin personalgrupp ska enligt hennes chef bero på att hon var besvärlig, bråkig, ja, alltså ifrågasatte för mycket. Så med andra ord så är det nog detta personalen i dessa yrkesgrupper är rädda för när de inte protesterar. De är rädda för att inte få någon löneförhöjning eller rent av bli av med sitt arbete. De har helt enkelt inte råd att protestera! Detta tycker jag är mycket skrämmande. Vi är på väg tillbaka till en tid då vi inte hade någonting att säga till om på våra arbetsplatser bara vara glad över att överhuvudtaget ha ett jobb.Det är något som är väldigt fel i samhället nu!
Tanken på att alla på något sätt är offer, är väl riktig på något sätt, men att Caremas personal ska ”tyckas synd om” ”när de bara lyder order” är skrämmande och kan liknas vid det starka sjukliga grupptryck som rådde i Tyskland under nazitiden.När sjukvård och annan omsorg ”industrialiseras”till den grad att människor behandlas sämre än djur- då fungerar det inte att bortförklara kränkningar och dålig vård med att de anställda har för dåliga villkor.I mina ögon verkar de anställda hos Carema i vissa fall ha begått rent kriminella handlingar.
Självklart kan man välja…det finns ALLTID andra jobb! Jag tror dock att det vänjer sig vid missär…jobbigt de första gångerna men sen blir det en vana. Precis som misshandlade vänjer sig vid att bli slagna. Det är olika grader i helvetet
Varför man inte säger ifrån som familjehem är att man inte vill stämplas som jobbig. Då riskerar man att inte få fler uppdrag. Det är så lätt för den enskilda socialsekreteraren att välja bort ett familjehem…