Jag överdrev i mitt förra inlägg när det står ungefär så här att jag känner oro över Saga som är ute och reser. Oroskänslorna har lagt sig nu, de var bara höga när hon var i Turkiet och vi inte visste vad som hände mer deras resa = utlämnade till flygbolaget. Nu är hon i Nya Zeeland och jag känner mig lugn, okej då… jag vill helst i alla fall få ett sms om dagen.

Varför känner jag det här lugnet nu? Jo, för att jag litar på hennes omdöme, jag vet att hon kan lösa problemsituationer själv och efter den här resan så kommer hon ha en massa livserfarenhet. Precis det som jag önskar att hon får; livserfarenhet och få se många olika sätt att leva.

Det som jag lärde mig när jag bodde i London är min dyrbara skatt. I bland brukar jag ligga och ”vakensova”, då  minns jag människor, lukter, miljöer, musik som jag upplevde i London, det är som att ha en se på en film där ingen blir gammal och allt är som vanligt. I verkligheten har det gått 25 år sedan jag bodde där.

När jag bodde i London gjorde jag mycket värre saker än vad Saga kommer att göra på sin resa, men det jag gjorde var egentligen inte alls så farligt som det låter när jag berättar om att jag var hemlös och squattade i förra bloggen. Jag kände att mina föräldrar litade helt och fullt på mitt omdöme, de lät mig ta mitt eget ansvar.

Jag kände mig aldrig rädd i London, jag träffade bra människor och någon enstaka dålig (jag fick stryk av en tjej från Skottland tre helger i rad utan anledning, men det löste jag) Alla jag kände tog droger på helgerna – utom jag, jag rökte inte ens vanliga cigaretter och de respekterade mig, ingen tjatade. Jag lärde mig saker som knappt några turister kan; Hur man får gratis mat av Hare Krishna (ser ut som en enda röra av mat, men god) Var man sover i Hyde Park utan att bli upptäckt av polisen, Vart man går för att se de bästa psychobilly spelningarna, Hur man ”öppnar” en squat (ockuperad lägenhet) = Inom 24 timmar kunde personen köra ut personerna i lägenheten, men efter 24 timmar gick det till domstol. Jag bodde sex månader i våran squat och mina kompisar några månader till….

Men andra människor verkar bli förskräckta när jag visar foton och berättar hur det var.

Visst var jag mer naiv när jag åkte dit, den blev lite tilltufsad men den finaste av naiviteten har jag fortfarande kvar; Jag försöker se det bra hos människor, jag har mycket överseende och dömer inte ut folk på förhand. Jag har aldrig hatat någon, inte ens den jag borde hata.

Jag är nyfiken på vad Sagas resa kommer att ge henne…

Eva-Lena Edholm

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com