”Du har faktiskt lovat att fixa det där i två månader” sa min 20-åriga dotter till mig i går, och när jag svarade med att förklara att jag glömde bort det eftersom jag har så mycket att göra hela tiden, jag jobbar jämt. ”Men det där har ju du sagt i flera år nu, du verkar jobba jämt” sa min dotter och så sa hon att hon fixar det själv. Och stället för att bli glad över att jag äntligen delegerat över det här samtalet till försäkringsbolaget till den det gällde – min dotter – (som faktiskt är 20 år) så kände jag mig full av skuldkänslor och ringde till Tommie (min särbo).

”Tror du att människor uppfattar mig som lat” frågade jag honom och han svarade nej. ”Varför känns det så för mig när jag inte hinner med?” frågade jag med gråten i rösten.

Jag vet vad det beror på; Under min uppväxt så förmedlade mina föräldrar (särskilt pappa) att jag borde dammsuga när jag tex. var hemma och var sjuk, att jag borde göra fixa det eller det när jag kom hem tidigare från skolan, att jag inte skulle lata mig hela helgen och så vidare. Nu vill jag vara tydlig med att jag inte alls tycker att mina föräldrar var oresonliga och stränga, min uppväxtmiljö var väldigt bra och jag har en riktigt sund grundtrygghet men jag har svårt att bara fördriva tiden med att lata mig.

Så när jag sa till min dotter att jag jobbar HELA TIDEN, så innebär det att jag uppfattar det som att jag gör just det; jobbar och känner hela tiden att jag ligger efter. Under det senaste halvåret har jag inte haft någon möjlighet till framförhållning, jag skriver klart mina manus till föreläsningar och planeringar till föräldragrupper i sista minuten.

Jag har en hel lista på saker som jag skulle vilja göra; Skriva artiklar (nu när jag äntligen har fixat inloggen till min nya hemsida så börjar jag i dag med att skriva ett blogginlägg) Mejla ut alla åhörarkopior (Men då vill jag ju helst kunna lägga in adresserna i mitt nyhetsbrev också, tänkte att det skulle spara tid men jag har inte haft tid att lära mig hur Nyhetsbrevet funkar… ”Moment 22 alltså”) Nyhetsbrevet. Lära mig uppdatera hemsidan. Fixa korta filmer som en aptitretare inför mina föreläsningar. Bygga upp min You Tube kanal. Ordna nätbaserade föreläsningar och föräldrakurser.

Och sen finns det en hel lista på saker som jag skulle vilja göra här hemma…. då kan jag tillägga att jag är ensamstående med tre tonåringar och två katter (varav den ena är en sprallig kattunge) Jag lever dessutom i ständig ekonomisk kris och mitt val att satsa på det här med föreläsandes i stället för att arbeta heltid som förskollärare gnager sig in och ger mig skuldkänslor över mina tre tonårsbarn som drabbas hårt av min brist på pengar.

Det skulle vara fint om jag kunde säga till mig själv så jag tar till mig det känslomässigt: Var snäll mot dig själv, du gör det bästa du kan. Det gäller ju andra så det borde också gälla mig.

Till er som saknar åhörarkopior eller vill att jag ska lära mig mina manus utantill: Jag gör hela tiden mitt bästa, lita på att jag gör det.

Den här veckan så är det som en försmak inför hur min sommar kommer att vara: Nattjobb på boende för vuxna som har schizofreni, från i dag ska jag jobba fem nätter i rad.

Det är också en slags vila i det.

Förra året när jag sommarjobbade natt så fick jag in rutinen att ta en lång promenad varje dag, jag har längtat efter att få gå en lång promenad i veckor nu…

Respons från åhörare i april och maj, jag ligger väldigt mycket efter när det gäller att maila ut åhörarkopior

Respons från åhörare i april och maj, jag ligger väldigt mycket efter när det gäller att maila ut åhörarkopior

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com